The Milla

Så sa alltid lärarna i skolan och ens föräldrar när man var liten och ville lämna maten, vilket jag själv tycker är ett ganska puckat resonemang.

Om jag tar åt mig mat och äter upp det, då är det ingen som gnäller.
Om jag tar åt mig mat och inte äter upp det, då blir det liv.

Vad är skillnaden? Oavsett om jag äter upp maten eller inte så gör den inte någon annan person någon nytta eller onytta ju.
Blir barnen i Afrika mättare för att jag blir fet? Nä, just det? Det är väl snarare bättre att lämna för då kan man skicka ner maten jag inte ätit till dom. (okej kanske inte men om man ska vara liiiite logisk)

Anledningen till att jag tar upp detta är för att en gamling blev arg för att jag lämnade mat idag när jag åt i restaurangen nedanför jobbet. J*vla Gubbjefvel, jag frågade vad han hade med det att göra och han började babbla men tur att Micke började säga att han skulle ge sig , jag kände verkligen aggro-pulsen börja pumpa. hehe. Ofta en främling ska komma och läxa upp mig på hur jag ska äta och inte äta...
(tänkte faktiskt att jag skulle gå och hämta mer mat bara för att inte äta upp den framför ögonen på honom hahaha)